Elin ٩(●̮̮̃•̃)۶

Ett starkt minne som jag har, som man väl kan kalla att mitt liv förändrades på ett ögonblick var när jag fick diabetes nä'r jag var 12 år. Eftersom att Moa hade haft det i fyra år när jag fick det så visste jag lite vad det innebar. Jag märkte själv att jag varit extra trött i några dagar/veckor, att jag var uppe flera gånger på natten för att dricka och kissa. Men jag ville inte säga någonting till mamma och pappa eftersom att jag hoppades på att det skulle gå över, trots att jag egentligen visste att det inte skulle det.

Jag kommer ihåg en dag när vi skulle åka och lyssna när Moa skulle spela med sin orkester. Mamma sa till mig att jag skulle gå på toa innan vi åkte, och det gjorde jag. På vägen till henne så höll jag typ på att kissa ner mig, för när man har jättehögt blodsocker så kan man typ inte hålla sig. Mamma blev arg och sa att jag ju precis varit på toa, och jag ljög och sa att jag hade glömt det. Jag förstod att hon skulle fatta annars.

Sen gick det så långt att mamma med förstod att något var fel, och en kväll tog vi ett blodsocker med Moas apparat, och jag hade typ 15 har jag för mig. Är man frisk ska man ha mellan 3-7. Jag vet att jag gick upp på mitt rum och grät, och berättade för mamma att jag vetat ett tag att jag haft diabetes. Så dagen efter åkte vi till vårdcentralen och där fick jag ta ett till blodsocker som låg på ungefär 20. Det var bara att åka hem, packa mina väskor så åkte vi till Ryhov i Jönköping. Jag kommer ihåg att mamma bad mig att ta med mig en frukt som jag kunde äta i bilen, och jag tog vindruvor. Mamma blev arg och saatt det fattade jag väl att det var en alldeles för söt frukt att äta nu när jag hade diabetes, men det hade jag ingen aning om.

När vi väl kom in till sjukhuset hade jag så högt blodsocker att det inte kunde visas på en vanlig apparat, så de fick hämta in en specialare, jag hade 36 i blodsocker!! Det är fruktansvärt högt. Så de kommande 10 dagarna sov jag på sjukhus med mamma och Clara (som bara var typ tre veckor gammal då). Det var en massa möten med läkare, jag skulle lära mig allt, och börja ta sprutor och allting sådant.

Just då kändes allt skitjobbigt, och det gör det väl egentligen fortfarande.

Hade jag kunnat ändra på en sak i mitt liv hade jag valt att inte ha diabetes.

Idag har jag tagit ungefär 20 000 sprutor under de 9 år jag haft diabetes, och det kommer bli många till.