Elin ٩(●̮̮̃•̃)۶

Jag hatar det. Känslan.

 

Jag hatar att få brevet, att känna klumpen i magen när man ser den blåa fula loggan på kuvertet där det står vem det kommer ifrån. Jag hatar att ta ledigt från jobbet för att kunna åka, krångla för alla andra. Jag hatar att parkera på den dumma parkeringen där man knappt får plats. Jag hatar att gå in, att känna lukten av klor som alltid finns där. Jag hatar att sitta i väntrummet och bli ännu mer nervös. Jag hatar när jag ska gå in. Jag hatar blickarna jag får när dom tar mitt blodsocker. Jag hatar att sitta där inne när de berättar hur mycket det skadar mig, hur dåligt jag mår, hur mycket bättre allt kan vara.

 

Jag hatar att aldrig kunna vara bra, att aldrig kunna fungera normalt och att alltid behöva känna mig annorlunda. Och tro mig, jag hatar vad jag har gjort med min kropp, jag hatar att ligga i sängen på kvällen och känna att idag har jag förstört mig själv lite till. Jag hatar att ha ångest över att jag har varit ute, levt, för jag vet att det påverkar mitt blodsocker. Jag hatar att äta sånt jag gillar för jag vet att jag inte borde. Jag hatar att känna skuld för att jag lever mitt liv.

 

Men framför allt så hatar jag dig, diabetes