1 år av saknad
Ett år är en lång tid, 365 dagar, 52 veckor, 12 månader. 365 dagar då man känner att någonting fattas, att något blev fruktansvärt fel. Jag träffade inte dig varje dag, långt ifrån. Men jag kan lova att du nu är i mina tankar absolut varje dag, flera gånger varje dag. Jag ser sorgen i ögonen hos dina nära och kära. Jag kan fortfarande höra ditt skratt och se dig framför mig. Livet är orättvist, och jag tycker så enormt synd om dig som inte fick leva klart ditt liv, och för dina nära som miste dig alldeles för tidigt. Jag hoppas att du har lärt oss om livet, lärt oss att ta vara på det vi har och på varandra. Jag hoppas att du sitter på ett moln med en öl i handen och tittar ner på jorden och ler. Jag tänker att du kanske saknar oss också, och jag hoppas att du ser hur saknad du är utan alla oss, att du ser att när du dog den där kvällen för ett år sedan så fick du med dig en bit av så många människor med dig. Människor som tyckte om dig, och som aldrig kommer bli som förut igen. För hur vi än gör så fattas det en bit, och det är du Tom!
imorgon var det ett år sedan du blev en ängel,kanske den vackraste av dem alla i himlen och det går inte en dag utan att du är saknad här nere på jorden!
