Elin ٩(●̮̮̃•̃)۶

Detta kommer bli ett depp-inlägg,så ni som inte orkar med det eller ska klaga får gärna sluta läsa nu.

 

De senaste veckorna har varit j-o-b-b-i-g-a! Det har varit en massa övertid på jobbet, när jag redan är iväg ca 10 timmar/dag, Sen har jag varit på sjukhuset mycketmycket mer, fyra gånger de senaste veckorna bara ,ska dit igen nästa torsdag! Provar lite nya saker och visst kan det vara nyttigt men jag orkar inte..egentligen.

 

Min läkare tycker att jag ska sjukskriva mig några procent, och jag fattar vad hon menar. Egentligen orkar jag inte med att jobba heltid, ta hand om atlas samt att försöka med kuk-diabetesen. jag gör det inte,. kalla mig gärna klen

 Jag somnar fortfarande typ vid åtta på kvällarna, sen är jag så trött att jag knappt kommer ur sängen på morgonarna, heeeelt död! På helgerna sover jag ca 13timmar/natt om jag får det Jag är ALLTID trött!.

 

Atlas är bäst,verkligen. MEN han går mig på nerverna med såklart! Han har sån jävla energi, det spelar ingen roill vad vi gör,hjärngympa,kroppsgympa, leka med andra hundar, springa i skogen så är han nästan alltid full av ny energi! När man kommer hem från en jobbig dag på jobbet med huvudvärken från helvetet och måste tvätta,städa och hålla på så vill man inteeeeee gå ut med honom,så ärlig kan jag vara.Men det måste jag,och det gör mig trött

 

Som idag, jobbade lång dag efter att ha varit iväg typ 16 timmar igår dessutom,kommer hem och går ut med Atlas och mamma i skogen.Vi leker att jag gömmer mig och han ska leta,vilket han älskar och även jag tycker är kul.Han skringer som en idiot,letar och är överlycklig. På vägen hem försvinner han, helt plötsligt! Vi ropar,letar, hämtar bil,kör upp i byn och letar i en halvtimma innan han kommer tillbaka inifrån skogen! Man blir rädd,besviken,ledsen. Jag är inte tillräcklig någonstans.

 

.Likadant med diabetesen,hur mycket j ag än gör hjälper det inte, och jag är fast med den här skiten i värsta fall i resten av mitt liv. fan. Byt gärna med mig om du tycker jag klagar.

 

Har en massa bra vänner,tacksam till tusen! Men endel alltså. Vara skit bra kompisar, sen bara försvinner allt på en gång, mitt när allt är som värst. I nöden prövas vännen sägs det, men trodde inte att det skulle bli så. Sjukt jävla besviken kan jag lova. :(

 

 

Min huvudvärk försvann ett tag,men den är tillbaka,och det gör ont,som fan,nästan varje dag nu.

 

Och nu låter det som att jag aldrig är nöjd,men jag älskar mitt jobb,mitt hus,min familj,atlas,jag älskar att baka med flera bunkar och byttor, att gå på promenad med mamma och atlas och plocka svamp, att ligga hemma i mammas soffa en hel kväll när hon pillar mig i håret,att hälsa på lovis en eftermiddag, att prata en sväng med pappa när jag hämtar mjölk, att malin ringer på väg hem från jobbet, när jag är hemma hos becka och vi bakar och pratar.