ångest
Ångest.
Det är dags för sjukhuset imorgon, igen. Denna gången är jag sjukt nervös. Nervös för att jag tappat bort en sak,rädd för att få skäll. Ännu mer nervös för att det kommer vara högre än vanligt. Och ändå mest nervös för att det kanske kommer bli så som de pratat om ett tag, men som jag bara slagit bort. Vi får se.
Finns inte ord för hur mycket jag hatar att åka dit. Hade helst haft med mig någon, typ Atlas som kunde försvarat mig. Tänk Atlas, inne på sjukhuset. Som kunde skällt på de som ger mig besvikna blickar, som kunde morrat på de som skäller på mig, som kunde vara där med sin söta snälla blick som säger att allt kommer att bli bra. Lilla gubben vad jag älskar dig. Och när man åker hem, all ångest som kommer när man åker bilen hem igen, fy fan.
Jag brukar faktiskt vara stark, men ikväll får det vara okej att vara ledsen, att känna sig liten och sakna någon som håller om en.
