11/10-2010
varför måste allt vara så svårt?
just nu känns det som att jag aldrig mer vill komma fram från mitt täcke som jag ligger under, måste man det?
hade jag kunnat hade jag stängt av allting nu, gjort en stor paus i mitt liv. Jag vill inte missa något, jag vill inte att skolan ska fortsätta utan mig, att mina kompisar ska gå vidare, att clara ska växa mer, att jag ska bli äldre. Jag vill bara att allt ska vara helt stilla, och bara under mitt täcke får tiden gå. För där vill jag ligga och tänka på hur allting är, på hur jag ska göra med mitt liv. Jag behöver tiden att fundera över hur jag ska leva, och hur min framtid ska se ut. För jag vet att det bara är jag själv som kan bestämma hur just min framtid ska vara, det förstår jag. Men under mitt täcke, där känner jag mig trygg, där kan jag ligga och fundera och tänka, tänka på allting som jag vill ändra, på allting jag är tacksam över och helt enkelt på allting.
Just nu känns det som att det händer på tok för mycket i mitt liv för att jag ska orka med, jag behöver stanna tiden och tänka. Varför går inte det? :(
Det är med blandade känslor som jag tänker på att jag ska till Halmstad imorgon. Jag vill inte åka hemifrån, här känner jag mig trygg, jag vet vad jag har här hemma och att folk här alltid ställer upp för mig om det är någonting. Men samtidigt kan det bli väldigt långtråkigt här. Men i Halmstad har jag Malin. Visst hon finns här hemma med, men vi umgås alltid mycket mer när vi är i Halmstad, såklart. Men samtidigt har jag bara henne där. Det låter taskigt och jag menar inget dumt, för Malin är den bästa i mitt liv, ibland känns hon som min anledning till att leva, men det blir ändå ensamt när man bara är två.
Jag fattar inte varför allting måste vara så svårt. Det är ju helt enkelt mig det är fel på. Jag har ju det bra, det vet jag.
Men jag hade behövt ligga under mitt täcke och tänka och fundera i några dagar, medans allt runt omkring mig stod stilla.
just nu känns det som att jag aldrig mer vill komma fram från mitt täcke som jag ligger under, måste man det?
hade jag kunnat hade jag stängt av allting nu, gjort en stor paus i mitt liv. Jag vill inte missa något, jag vill inte att skolan ska fortsätta utan mig, att mina kompisar ska gå vidare, att clara ska växa mer, att jag ska bli äldre. Jag vill bara att allt ska vara helt stilla, och bara under mitt täcke får tiden gå. För där vill jag ligga och tänka på hur allting är, på hur jag ska göra med mitt liv. Jag behöver tiden att fundera över hur jag ska leva, och hur min framtid ska se ut. För jag vet att det bara är jag själv som kan bestämma hur just min framtid ska vara, det förstår jag. Men under mitt täcke, där känner jag mig trygg, där kan jag ligga och fundera och tänka, tänka på allting som jag vill ändra, på allting jag är tacksam över och helt enkelt på allting.
Just nu känns det som att det händer på tok för mycket i mitt liv för att jag ska orka med, jag behöver stanna tiden och tänka. Varför går inte det? :(
Det är med blandade känslor som jag tänker på att jag ska till Halmstad imorgon. Jag vill inte åka hemifrån, här känner jag mig trygg, jag vet vad jag har här hemma och att folk här alltid ställer upp för mig om det är någonting. Men samtidigt kan det bli väldigt långtråkigt här. Men i Halmstad har jag Malin. Visst hon finns här hemma med, men vi umgås alltid mycket mer när vi är i Halmstad, såklart. Men samtidigt har jag bara henne där. Det låter taskigt och jag menar inget dumt, för Malin är den bästa i mitt liv, ibland känns hon som min anledning till att leva, men det blir ändå ensamt när man bara är två.
Jag fattar inte varför allting måste vara så svårt. Det är ju helt enkelt mig det är fel på. Jag har ju det bra, det vet jag.
Men jag hade behövt ligga under mitt täcke och tänka och fundera i några dagar, medans allt runt omkring mig stod stilla.
