Elin ٩(●̮̮̃•̃)۶

2/10-13

Publicerad 2013-10-02 17:27:41 i Allmänt

jag är såsjukttrött! jobbat 6.00 - 16.30! med ont i örat, huvudet och halvfeber!



Idag skulle du blivit 23 år min vän.Jag saknar dig <3

Livet

Publicerad 2013-10-01 16:39:58 i Allmänt

 
 
Det blir som det blir här,jag hinner inte ens skriva hälften så ofta som jag skulle vilja!
 
Sen sist så har det varit sommar,en underbar sommar med övernattning medbästa elin i kalvia med fisketurer och skräckfilm, stockholmsresa med becka och robin med husbil samt inbrott och allsång på skansen med snygg-Måns!
 
Det har även varit Halmstad med Malin, bad och mys! Även både möhippa och bröllop för fina elin och emil! Gör ju att man längtar lite själv! :)
 
Många promenader med atlas och mamma, knappt någon svamp hittad dock!
 
Lite dans,alkohol,mys och bus på det så blir det en bra sommar :D
 
Jag är verkligen värdelös på att skriva här,men jag tänker att folk får väl fråga om de vill något :P
 
Även blivit moster en gång till,ttill en underbar liten Elsa! <3
 
 
Atlas, Diesel, Diwa, bakning, världens bästa jobb, cykling, fotboll, Clara, familj,vänner, du. Allt blir bra <3
 
 
 
 

Vad är lycka?

Publicerad 2013-07-16 22:35:31 i Allmänt

Det var längesen jag skrev här nu, men det är en sak jag har gått och funderat på ett tag nu. Vad är lycka egentligen?
 
Det känns som att vi går genom livet utan att tänka på om vi är lyckliga eller inte, och utan att riktigt känna efter ordentligt! Jag gick omkring i nästan ett år och var mer eller mindre olycklig för att kärleken tagit slut, jag fick nytt hus, atlas på heltid, en ny bil, jobb och allt jag önskade mig, men ändå var jag inte lycklig, för att jag inte hade Honom. Kanske inte lika mycket efter just honom, som efter sällskap i största allmänhet. När man aldrig bott själv innan blir det lätt tomt!
 
Men sen tänker jag på Tom. På att han aldrig får uppleva det vi kommer att göra senare i livet, han kommer aldrig få chansen att gifta sig och skaffa barn. Han kommer aldrig få barnbarn. Han togs ifrån oss alldeles för tidigt och livet är inte rättvist någonstans! Jag har diabetes, som är värst för mig, men jag lever i alla fall. Jag har inte någon grav som folk åket till för att få prata med mig, jag finns kvar här, och det är mer än vad Tom fick.
 
Och vi glömmer att tala om för varandra att vi är viktiga, att vi älskar varandra. För det spelar faktiskt ingen roll hur många blommor man lägger vid en grav eller hur många tårar man fäller, för det är när man lever som det räknas. Så ta vara på varandra, och berätta vad ni känner innan det är för sent. Det räcker att en ung människa har lämnat oss alldeles för tidigt, det får inte hända igen! På något sätt så har Tom lärt oss (i alla fall mig) att vi måste ta till vara på livet, ta till vara på alla små stunder vi får tillsammans, för man vet aldrig när man träffar någon för sista gången.
 
Men nu vet jag, att lycka kan finnas på olika sätt, på små ställen. Lycka kan vara att fiska med en vän, att sjunga högt till allsång på skansen med mamma i soffan, att kolla när Atlas blir rädd för kossorna, att dela en chokladboll med bästa Lovis, att vara på grillkväll hos Moa, att åka på semester och spela kort sent på natten med pappa och clara, att småprata med Anton när han hjälper mig att rensa poolen. Lycka kan vara att en kompis skriver att hon/han tänker på dig. Lycka är inte pengar, lycka är att vara tillsammans med andra. Så tänk efter, vad är lycka för dig, vad är lycka för mig?
 
 
 

24/5-2013

Publicerad 2013-05-24 21:29:57 i Allmänt

Lång tid sen jag skrev! En massa funderingar, tankar, beslut som ska fattas! Det är upp och ner i livet som alltid, men älskar det jag har!

Jag älskar mitt hus och min trädgård! Sen att jag har världens bästa vänner, grym familj och världens bästa hund gör inte saken sämre!

Om inte du kämpar, gör ingen det! <3

14/3-2013

Publicerad 2013-03-14 20:42:04 i Allmänt

Längesen jag skrev här nu, har tänkt på det ofta, men man hittar ju aldrig tiden! Och så idag, efter att ha varit åiväg i lite över 15 timmar, DÅ hittar jag inspiration? Sjukt.

I alla fall..

Det har väl knappast undgått någon att det här sista halvåret har varit sjukt jobbigt för mig. jag har varit ledsen, glad, förtvivlad,panikartad, kär, inte kär, allt möjligt.

Uppbrottet var hemskt,det värsta jag varit med om ärligt talat. Sen renoverade jag ett hus på det, ett hus som var menat till två personer, inte en. Sen fick jag atlas själv, en hund med en massa energi trots att han är den finaste jag har så är han sjukt jobbig vissa dagar. När jag tror att jag har tagit mig igenom det mesta så dör Tom :( och jag bryter ihop kan man säga, det blev bara för jobbigt med allt ihop.

Mitt i allt det andra så har jag alltid en gnagade känsla till,och den stavas DIABETES. Fy fan vad jag önskar att den skiten inte fanns! Jag kan lova att det inte ens går en timma utan att jag tänker på det, blir påmind om det eller någonting. Vet verkligen att det finns folk som har det värre än mig, det är inte det jag menar, men det är så jävla påfrestande! Jag vill fan inte dö när jag är 30? Jag vill väl kunna vara som alla andra. Det känns bara som det varit för mycket i mitt liv ett tag och jag vill bara stoppa.

Samtidigt så har allt blivit bättre. Men vad spelar det för roll om man har ett fint och mysigt hus, världens bästa hund, pengar över i slutet av månaden om man inte är lycklig? Lycka är ju A och O, och det behövs för att livet ska vara bra! Läste i en diabetesgrej att blodsockret blir högt om man är olycklig, och att det blir bättre om man är lycklig, och det stämmer in så bra på mig. När jag bodde ihop med J och precis hade skaffat atlas och fixat huset så var jag lycklig som fan, och då hade jag bra värden. Det här senaste halvåret har jag försökt vara bra, men det har varit tungt.

Äsch, jag vet inte vad jag menar med allt. Bara att man måste vara lycklig! Det är fan det viktigaste i hela livet, att man själv mår bra och är lycklig!

 

11/2-2012

Publicerad 2013-02-11 18:19:54 i Allmänt

Det kommer ett djupt inlägg här nu, så du som inte orkar eller bara tänker klaga på mig, läs inte alls.
 
Livet är hårt, det har alltid varit och kommer alltid att vara. Hade jag fått bestämma hade mina föräldrar aldrig skiljt sig, min mormor, farfar och morfar hade inte dött så tidigt, varken jag eller Moa hade fått diabetes, jag hade inte velat bli lämnad av kärleken i mitt liv och mått skit över det i ett halvår och jag hade inte varit tjock. Men nu är det som det är.
 
Så varför händer allting samma personer? För att just du är så stark att du klarar av det? Vid minsta sak som händer tänker jag att nu klarar jag inte mer, en sak till och jag bryter ihop. När jag har haft en dag på jobbet (som är det bästa jobb man kan ha) där barnen har skrikit, det har varit stressat och jag har haft huvudvärk hela dagen. Jag kommer hem till mitt hus, det är mörkt, jag måste ut med atlas fast att klockan närmar sig sex och jag helst vill dra täcket över huvudet. Jag går en runda med honom, han drar och är allmänt jobbig en sådan här dag när jag egentligen inte orkar alls. Jag kommer hem, kollar i kylskåpet men är inte sugen på något, men vet att jag måste. Lagar mat till mig själv som nog kan vara topp tio på det tråkigaste man kan göra i livet. Jag duschar men orkar itne vänta tills håret torkar tills jag går och lägger mig. Någonting går säkert sönder under tiden dessutom, och mamma skickar sms att hon aldrig hör av mig, kanske har ännu en fisk i akvariumet dött. Jag släpper ut Atlas för att kissa snabbt, och han sticker iväg. Jag skriker efter honom, men han kommer inte tillbaka. JAG ORKAR INTE. Jag har pjamas på mig, så trampar bara i mina stövlar och går ut och ropar. Går utomhus i en halvtimma och skriker efter Atlas, börjar känna paniken att han kanske är död. Inte han också, han är det enda jag har kvar. Jag fryser, det är 14 minus och jag har bara pjamas och fleecetröja på mig. Mitt hår har frusit till is eftersom att det nyss var skitblött. Det är mörkt där jag går för efter mitt hus slutar gatlysena. Efter en halvtimma kommer Atlas springande, jag vet att man inte ska skälla, man ska vara positiv, men jag orkar inte. Jag vet inte om det är för att jag blir glad eller om det är för att jag är arg, ont eller vad som helst, men jag lägger mig ner i snön. FÖR ATT JAG ORKAR INTE. Jag ligger i en snöhög i pjamas, stövlar, fleece, is i håret och jag lipar. Jag tar mig upp, går tillbaka in i huset, har ont på kroppen för att jag fryser, tar blodsocker och märker att jag har känning. Slänger i mig lite oboy med för gammal mjölk. Lägger mig i sängen och tänker att jag hade kunnat göra vad som helst för att få somna tillsammans med någon jag tycker om, att bara få känna att någon håller om mig. Jag vill ha någon jämte mig som förstår, som jag kan berätta för hur min dag har varit, som kan tycka synd om mig, hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra.   
 
Dessa dagar orkar jag inte, och jag kan vara ärlig nog att berätta det, för jag har slutat bry mig om vad folk tycker om mig.
 
Livet tar slut, när vet man inte, kanske när man minst anar det. Kanske dör man när man är som absolut lyckligast i hela livet, kanske dör man helt själv. Det vet du inte. Men vad du vet är att du inte ska vänta på att saker ska hända. Gör det som gör dig lycklig, var med vem du vill utan att folk ska bry sig, byt jobb om du inte är glad när du går dit. Flytta till ett helt nytt ställe om du inte trivs där du bor, ät spagetti varje dag om det endast är det du gillar. Vänta inte på någon som inte vill ha dig, utan hitta den som vill ha dig hela tiden. Ta hand om dig själv och ditt liv. För vet du? När som helst kan det ta slut, och då vill du inte ångra att du väntade med det som gör dig som mest lycklig.
 
Så såra inte folk i din närhet, ta hand om de du älskar, för en dag när som helst, tar det slut.

lista!

Publicerad 2013-01-26 16:01:31 i Allmänt

SENASTE
1. Kompisen du träffade: Jessica igår i affären!
2. Personen du pratade I telefon med: Malin
3. Du fick SMS av: Jonathan
4. Du kramade: :)
 
IDAG
5. Kläder: Handduk bara just nu!
6. Bättre än igår: Att slippa gå upp på morgonen! Eller va? 
 
IMORGON
7. Är det: Söndag
8. Planer: Ullared med lillebror :)
9. Något tråkigt som händer imorgon: Hmm, nää
 
FAVORIT
10. Nummer: 10
11. Färg: Svart
12. Årstid: Sommar/höst
13. Saknar du någon?: yesbox
14. Humör för tillfället?: Glad
 
FRÅGOR OCH SVAR
15. Det första du gjorde I morse?: Var ute med Atlas 
16. Vad åt du sist?: clementin!
17. Vad irriterar du dig på?: tröga människor
18. Tror du på distansförållanden?: Nope
19. Vem tänker du på just nu?: Tom!
20. Tror du att personen tänker på dig med?: Nej
21. Vart reste du sist?: Stockholm om det räknas :P
22. Vad gjorde du igår kväll?: Bjöd på mat!
23. Liknar du din mamma eller pappa?: Det sägs pappa, men jag tycker ingen
24. Ler du ofta?: Aa hoppas det:P
25. Välj en, kärlek, skönhet kreativitet?: kärlek 
26. Önskar du dig något när du ser en fallande stjärna?: jaa :) 
27. I vems säng sov du i igår natt?: min
28. Vilken färg har din tröja?: har ingen på mig :P
 
SORG
29. Har du någonsin gråtit tills tårarna tagit slut?: Nej, kan dom det? 
30. Har du någonsin gråtit dig till sömns?: Aa
31. Gråter du när du skadar dig?: Nej
 
GLÄDJE
32. Är du en glad person?: Beror på vilken dag man frågar. haha
33. Vad gör dig glad?: Vänner, familj, Atlas, söta sms :)
34. Önskar du att du var lyckligare?: Det gör man väl alltid
35. Är lycka överskattat?: Nej
36. Kan musik göra dig glad?: Ja 
 
KÄRLEK
37. Har någon annan än din familj sagt "Jag älskar dig"?: Ja tack och lov 
38. Har du någonsin sagt "Jag älskar dig" och menat det?: Ja verkligen
39. Har du en flick/pojkvän?: Nej
40. Är du nöjd med det?: Tja, ibland
41. Är du kär?: Nej 
 
HAT
42. Vem hatar du verkligen?: haha, MÅNGA!
43. Har du någonsin gjort en hat-lista?: nej, det kanske man borde :)
44. Är du en mobbare?: Har varit
45. Har du varit så arg på någon så du börjat gråta?: Ja 
46. Har du blivit sviken någon gång?: Ja

26/1-2013

Publicerad 2013-01-26 15:13:25 i Allmänt

Detta har jag hunnit med 2012
[x] du har hittat ny musik du gillar
[x] du har fått nya kompisar
[x] du har varit i ett annat land än Sverige
[ ] du har hoppat från 10'an  
[x] du har varit ledsen
[ ] du har velat dö
[x] du har varit glad
[x] du har druckit alkohol
[ ] du har blivit kär
[x] du har känt dig sviken
[x] du har känt som att ingen har sett dig
[ ] du har suttit vid datorn mer än du brukar
[ ] du har rappat
[ ] du har skrivit en låt
[x] du har känt hat
[x] du har känt som om någon tagit dig för givet
[ ] du har varit i slagsmål 
[ ] du har varit "sjuk"
[x] du har varit sjuk
[x] du har dansat
[x] du har bråkat med dina föräldrar
[x] någon har sagt att du är snygg
[x] du har bråkat med din älskling
[x] du har strulat med en främling
[ ] du har strulat med en av samma kön
[x] du har varit så uppjagad att du gjort misstag
[x] du har gråtit för något som hänt i ditt liv  
[x] du har slagit någon
[x] du har kallat någon hora/slampa
[x] du har pissat utomhus
[x] du har däckat
[x] du har spytt
[ ] du har knarkat
[x] du har druckit alkohol
[x] du har sovit i motsatta könets säng
[x] du har hånglat med någon av motsatt kön
[x] du har raggat på främlingar
[x] du har kysst en främling
[x] du har rökt
[ ] du har rymt hemifrån
[x] du har bakat
[x] du har haft sex
[ ] du har sovit utomhus
[x] du har åkt bil med fyllon
[x] du har varit full
[/] du har varit/är kär
[x] du har saknat någon
[x] du har duschat med någon
[x] du har badat i havet
[x] du har solat utomhus
[x] du har solat i solarium
[x] du har snackat i telefon mer än 2 timmar
[x] du har fått blommor av någon från motsatta könet
[x] du har gett någon blommor
[x] du har sett en död människa
[x] du har varit på sjukhus
 
 
 

22/1-2013

Publicerad 2013-01-22 18:47:25 i Allmänt

HAR DU NÅGONSIN:

Dejtat två personer åt gången: Haha nej

Varit kär: japp

Förlorat någon speciell person: ja

Varit deprimerad: ja

Varit så trött att du somnat sittandes: Typ varje dag :P

Blivit påtagen när du försökte smita hemifrån? Nej, har alltid fått åka!

Brutit ett ben? Njae, stukat bara

Gjort nåt du ångrar? Ja, vem har inte det?

Hoppat Bungee Jump? Nej, men skulle vilja :)

Ljugit för någon du tycker om? Verkligen

Ätit en hel tårta? Nej fy fan, hatar tårtor!

Gjort bort dig offentligt? Eh, beror på vad man menar med offentligt, men antagligen ja :)

 

I ÅR HAR DU:

Lärt känna en ny vän: Jaa :)

Fått ditt hjärta krossat: yes

 

Hur många barn vill du ha i framtiden: Usch, vet inte.

Har du några husdjur?: Atlas och mina fiskar :)

Vill du ändra ditt namn: Njae.

Vad gjorde du under din förra födelsedag: Var ute och åt med Jocke

Vilken tid vaknade du idag: 04,30 :(

Vad gjorde du igår runt midnatt: Sov sen måååååånga timmar tillbaka ;) 

Någonting som du längtar till: Tills allt bara känns skitbra :)

En sak du skulle vilja ändra om ditt liv: Ta bort kuk diabetesen!

Vad lyssnar du på just nu: Atlas som snarkar :)

Har du någonsin pratat med en person vid namn Jens: Det vet i fan faktiskt. Tror knappt det.

 

OM DIG:

Vad är ditt fullständiga namn: Elin Johanna Magnusson

Stjärntecken: Oxe

Kille eller tjej: Tjej

Grundskola: Ölmestad

Gymnasie: Gislaved

 

Högskola: Halmstad

Hårfärg: Nu, brunt

Långt eller kort hår: Nu, långt ;) 

Längd: 1,69 cm

Piercings: I öronen, näsan och tungan

Tattoos: Hmm, 7 tror jag, kanske 8

Höger eller vänster: höger

Operation: ingen någonsin

Bästa vän:Malin!

Sporten du spelar: Hade gärna spelat fotboll om värderna var bättre :(

 

JUST NU:

Äter du: Ingenting

Dricker du: Pepsi max :)

Är du på väg att: Somna!

 

DIN FRAMTID:

Vill du ha barn: Tror det

Vill du gifta dig: Nej det tror jag inte

Karriär i åtanke: Usch, ska jobba med mina barn tills jag blir pensionär :)

 

TROR DU PÅ:

Dig själv: Tss, gör jag väl

Mirakel: Beror på

Kärlek vid första ögonkastet: Nja, det vet i fan

Himlen: Ja

Änglar: Ja  :)

19/1-2013

Publicerad 2013-01-19 18:34:14 i Allmänt

Det känns bra, det kommer att bli bättre och tillslut kommer allt att vara bäst :)

Sanningen

Publicerad 2012-12-29 23:28:40 i Allmänt

Jag måste få skriva av mig lite, få ett försök att skriva sanningen, att få berätta vad jag känner. Som alla såklart vet så gjorde jag och Joacim slut för flera månader sedan, i maj för att vara exakt. Det var ett gemensamt beslut, eller egentligen mitt. Saken var bara att jag ångrade mig efter några dagar, men det gjorde inte han. Det kändes som att mitt liv skulle ta slut, han var min trygghet och en av de allra bästa personerna jag hade i mitt liv. Vi bestämde att det bara var en paus, han ville vara ensam tills efter sommaren så att han skulle hinna fixa med sina bilar och så. Vi träffades fortfarande ofta, sov ihop, kollade film och det kändes typ som förr. Bara ingen annan fick veta. Det är därför folk tycker att jag är cp som inte kunnat släppa taget, men det har liksom aldrig blivit någon avslut direkt. När han slutat höra av sig har jag fått panik och precis tvärtom, när jag slutat skriva har han börjat. Men det är inte det som är själva grejen.
 
Mest blir jag trött på mig själv. Varför håller man fast vid någon som sårar en så djupt? Är det för att man aldrig någonsin skulle tro att just den personen kunde såra dig så mycket? Hur kan en person som du känner utan och innan bara bli helt förändrad och försvinna?
 
Vi hade även en underbar hund tillsammans, Atlas. Jag hade aldrig valt att skaffa honom om jag var ensam, men tillsammans skulle vi klara det. När det sedan tog slut ville inte j ha honom, och ville att vi skulle sälja, men det skulle jag inte klara av. Jag tog honom själv men båda var ägare. Fixade hundgård, mamma fick hjälpa till att ha honom på veckor och helger när jag inte kunde. Och det har allvar varit så sjukt jävla jobbigt! Men inte kan jag sälja min lilla pojke när jag redan har förlorat min stora pojke? J hade honom ibland, mest när det passade honom såklart, rätt självklart men jag fick ju ta honom all annan tid. Nu är han i alla fall bara min på heltid. Det känns bra såklart för jag vet att han får motion och har det bra på dagarna, för i j´s hus tuggade han bara sönder allt.
 
Men när ska jag ha tid för att göra något för mig själv? Det har nog bara blivit lite för mycket. Det har varit en jävla jobbigt uppbrott, flytt hem till mamma, renovering av ett helt hus och sen flytt dit, Atlas själv på heltid, 100% jobb med en körsträcka på 70 minuter/dag och på detta en jävla kuk sjukdom, diabetes. Sedan är jag så trött så jag somnar sju varje kväll när jag jobbar, hinner inte med något. Jobbar, hem och ut med atlas, in och duscha, äta (om jag hinner/orkar) och sen direkt somnar jag. När ska jag någonsin få tid till att göra något jag vill göra?
 
Med uppbrottet försvann många vänner också. Kompisar som jag träffat varje vecka, som han fortsätter att träffa utan att någon av dem märker eller ens bryr sig om att jag inte är med längre, självklart är det jobbigt. Men vissa känner kanske att de måste välja sida, och det kan inte jag påverka.
 
Nu har vi brutit helt, och det kommer aldrig att bli vi igen. Det känns jobbigt men som en av mina killkompisar sa – ”om han ändå inte kommer att bli samma gamla kille igen, är det då värt det? Om du aldrig kan lita på honom igen, vad tjänar det då till?” Och det är såklart sant. Men det betyder inte att han inte är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag går och lägger mig. Det är okej att sakna någon att sova jämte och någon att dela vardagen med. Men jag kan inte heller hålla fast i någon som vill ha mig SEN. Jag vill ha någon som vill ha mig hela tiden och som inte kommer såra mig.
 
För första gången i mitt liv ska jag tänka på mig, och Atlas såklart. Det ska bli mitt nyårs löfte till mig själv. Jag ska bara umgås med folk som får mig att må bra och som bryr sig om mig och jag ska jobba på världens bästa jobb med världens bästa barn. Resten får komma av sig själv. Jag vet bara en sak, att jag inte orkar ha det såhär längre.
 
Precis som Shirley Clamp sjunger i min nuvarande favoritlåt: ”Var inte rädd, jag går bredvid dig”

...

Publicerad 2012-12-10 19:13:14 i Allmänt

det är dags för oss att gå framåt och aldrig titta tillbaka.
 
 
du och jag finns inte mer

En ängel

Publicerad 2012-12-09 19:41:41 i Allmänt

Det har gått en vecka sedan du lämnade oss, sen du flög iväg till en stad ovanför molnen och lämnade dem i din närhet med sorg, frågor och en saknad som inte har några gränser. Jag var inte din bästa kompis, men jag kände dig väl. Du var den av J´s kompisar som pratade mest med mig. Jag vet inte hur många gånger du sov över hemma i vår soffa, hur många gånger vi kollade på film eller hur många timmar vi var i garaget tillsammans med de andra. Jag var den som alltid var med, och ni killar accepterade mig. När någon dör börjar man tänka på allt som var så bra med den personen, och precis som de sa på minnesstunden så var du den som alltid var glad, som kom med idéer och påhitt. Du var alltid sugen på fest och på öl, och man kunde prata med dig. När vi var och sa hejdå till dig så visste jag inte om jag skulle våga gå in, jag hade ett bra sista minne med dig, men jag valde ändå att kolla på dig. Det var hemskt, det kan jag erkänna, men ändå bra för man förstår att det verkligen är sant när man får se det så. Mitt hjärta värker för jag tänker på din familj och på dina kompisar, jag vill ta deras smärta iväg och säga att allt kommer att bli bra. Men allt kommer inte att bli bra, för du kommer alltid att fattas. Vid varje jul, nyår, midsommar, på din födelsedag så kommer en plats att vara tom, för du kommer att fattas för så många människor. Men i allt det här tragiska så tror jag att du har lärt oss någonting Tom. Du har lärt oss att inte ta varandra för givet, att livet kan ta slut på en minut och att man ska vårda det man har. Det är sjukt att det krävs en sån här hemsk sak för att få oss att förstå hur mycket vi älskar varandra, och kanske gör detta oss starkare. På minnesstunden kunde jag se dig framför mig, hur du satt längst fram i kyrkan och kollade på alla som var ledsna och saknade dig, jag såg dig sitta där med en öl och vara glad som alltid. Det är svårt att släppa och gå vidare, och även om det kommer göra mindre ont med tiden så kommer du alltid att fattas oss nåt så oerhört att det inte går att beskriva med ord. Tom Theorin, du kommer alltid vara en del av våra hjärtan, och hur lång tid det än tar så kommer vi aldrig att glömma dig. Himlen har fått en vacker ängel och vi stannar på jorden med minnen från dig. Vila i frid så ses vi när tiden är inne <3

9/11-2012

Publicerad 2012-11-09 11:55:13 i Allmänt

33 gånger var jag lycklig när det var den 9e, riktigt lycklig. Idag är det den sjunde gången som det är den 9e och jag är olycklig. Och det blir inte bättre, utan bara värre. Hur gör man?








Håll om mig och säg att allt kommer bli bra

trött

Publicerad 2012-11-05 11:20:00 i Allmänt

Rast på jobbet,trött som as. Mysig helg, med alla jag älskar :) låt det bli bra, för annars orkar jag inte längre. Ny tid till läkaren, vill vägra på den jaa. Jävla skit sjukdom, finns inget värre.. hem och sova hade varit det bästa, men får väl måla min sista hall idag... Du är fin, min bästa

Om

Min profilbild

Elin

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela