Elin ٩(●̮̮̃•̃)۶

Ett långt inlägg är utlovat, kan säga redan nu att det inte blir så jättelångt. Det får komma en annan dag.

 

Jag ska vara ärlig, jag orkar inte riktigt. Kanske är ett heltidsjobb, en hund, det här med j, och diabetes bara för mycket för mig att klara. Jobbet älskar jag, och det är inget alternativ att ta bort precis, atlas är den finaste jag har, skulle ALDRIG ha skaffat honom om jag var ensam, men vi var två om det, lovade att dela honom, och hade inte direkt planerat att flytta isär. J vägrade ha honom i början, skrek att vi skulle sälja, så vad gör man? Hjärtekrossad och med hela livet förstört så är det klart att jag ändå väljer att behålla min lilla pojke, speciellt när jag förlorat min stora pojke. Men en hund är mycket jobb, och jag har egentligen varken ord eller tid till det, men nu går det itne att välja bort och jag älskar honom. Det här med j hade jag GÄRNA valt bort, att slippa tänka på det, att det itne ska behöva ta någon tid i mitt liv längre, men hjärtat och hjärnan vill inte riktigt samma sak som jag vill. Vilket finns då att välja bort? Diabetesen. Återigen en sak som inte förstör för någon annan än mig själv. Mamma tjatr, -"fattar du inte att du kommer få följdsjukdomar så tidigt, att du kommer dö för tidigt". SOM OM JAG INTE VET!? Blir bara trött, det hjälper liksom inte. Inget hjälper och det känns som att jag bara mår sämre. Men vad ska jag välja bort? Hur kan man välja bort?

 

Hur kan någon man varit med så länge, som man sovit med alla nätter, som sagt att han ska göra allt, att han alltid ska finnas. Hur kan han bara skita i en nu då? Inte bry sig att man mår sämst i världen? BAra sitta ch säga att vi ska ha en framtid ihop, sen. För att bli sur och ifrågasättande nästa gång när man pratar om någon ny. Jag är ingen man kan ha när man själv vill. Nu eller aldrig liksom. Lev med det eller inget. Allt är jobbigt, det är väldigt egoistiskt där, som vi alltid vetat.

 

Kroppen säger nej, denna gång med feber, hemma i två dagar. Idag kommer nästa slag, ögoninflammation. Jävla skits helvete rent ut sagt. Kollar med kollegor, går bra att jobba ändå,vilket är skönt! Långt från barnen imorgon bara. Ögat gör ont, är skitrött och jag blir ännu mer trött på allting.

 

 

Och vet ni? Jag är så trött på allting så att jag kan spy!! Det är sanningen och jag bryr mig inte att alla får veta.